Begravningen

Kan man ta bilder vid en begravning. Javisst, döden ska inte vara mer skrämmande än livet.
Pappas begravning blev fantastiskt vacker och ljus med mycket musik och många människor.
I allfall jag tycker ca 65 - 70 personer är många och ca 45-50 vid minnesstunden.
Det värmer mitt och resten av familjens hjärta.

Tyvärr kunde inte hans hustru delta pga av sjukliga omständigheter som gjorde det omöjligt. Men våra tankar var även hos henne och det är också för hennes skull bilderna finns och vi filmade det också.

I mina tackord vid minnesstunden läste jag också dessa fantastiska ord av Canon Henry Scott Hollandanon , som jag hittade i "Trösteboken" på begravningsbyrån.

Nästa rum

Döden betyder ingenting...jag har bara slunkit
iväg in i nästa rum. Jag är jag och du är du.
Det som vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig mitt gamla vanliga namn, tala till mig
på det lättsamma sätt som du alltid gjorde.
Använd inte något annat tonfall, tvinga dig inte
att se högtidlig och sorgsen ut. Skratta, som vi
alltid brukade skratta åt de små skämt som roade
oss båda. Be, le, tänk på mig, låt mitt namn
alltid vara det vardagliga ord det alltid var,
låt det sägas utan särskild innebörd, utan någon
skugga som faller på det. Livet betyder detsamma
som det alltid gjort. Det är likadant som det
alltid varit, livet går alltså vidare.
Varför skulle jag inte finnas i tankarna för
att jag inte finns inom synhåll?
Jag väntar på dig, för en tid,
någonstans mycket nära, alldeles om hörnet.
Allt är bra.





Mina floristelever har gjort detta hjärtat, helt fantastiskt!